Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I dåligt sällskap - IV. Jag förvärfvar mig en ny bekantskap
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
110
Kanhända ha de kolen för rökelsekaret
i den.
Nej, det är sannerligen en hatt. För
öfrigt kan man ju se efter. Gif hit, så fästa vi
fast bältet i fönstret, och du släpper dig ned
på det.
— Ja visst, ja, jag släpper mig ned! . . .
Börja själf, om du har lust.
- Nå, än se’n då! Tror du inte att jag
göret?
Handlande efter första ingifvelsen, band jag
ihop våra båda bälten, gjorde fast dem vid
fönsterposten och gaf den ena änden åt min
kamrat, under det att jag släppte mig ned,
hvarvid jag höll i den andra. Då min fot
vidrörde kapellets golf, skälfde jag till, men sedan
jag kastat en blick på den öfver mig lutade
vännens fysionomi, återfick jag min själftillit
och steg modigt ned ^å golfvet. Det dån, mina
klackar åstadkommo vid beröringen med detta,
återljöd mot kapellets tak och alla vrår.
Några sparfvar flögo upp från sin plats på
läktaren för att uppsöka takets gömslen. Från
muren öfver det fönster, där vi uppehållit oss,
nedblickade på mig ett strängt, skäggigt ansikte,
omgifvet af en törnekrans; det lutade sig fram
under kanten af det stora krucifixet. Jag blef
ganska illa till mods. Min väns ögon lyste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
