Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I dåligt sällskap - IV. Jag förvärfvar mig en ny bekantskap
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
116
Mitt svar förbryllade något Walek och gjorde
honom tankfull.
- Jag är inte något sällskap för dig, sade
han sorgset.
Hvarför inte?, frågade jag, uppriktigt
bedröfvad af den sorgsna ton, med hvilken han
yttrat dessa ord.
— Din far — är pan domaren.
- Nå, än se’n då?, tillade jag i naiv
förvåning öfver frågan. Du skall väl leka med
mig och icke med far min.
Walek skakade på hufvudet.
- Tiburzij släpper mig icke, sade han, och
liksom hade det namnet erinrat honom om
något, tillfogade han hastigt:
- Hör på, du är en präktig pojke, men
det är bättre att du går din väg. — Om
Tiburzij finner dig här, går det dig illa!
Jag medgaf, att det verkligen var tid för
mig att gifva mig af.
De sista solstrålarne försvunno redan från
kapellets fönster, och till staden var det icke
så nära.
- Hur skall jag komma ut härifrån?
Jag skall visa dig vägen. Vi gå ut
tillsammans.
Och hon då?, frågade jag, pekande på
vår lilla dam.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
