Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I dåligt sällskap - V. Bekantskapen fortsättes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
122
sista dagarne hon lefde, då hon satt vid det
öppna fönstret och vinden lekte med hennes
blonda hår, så att jag vid åsynen af detta lilla
barnanlete blef helt beklämd om hjärtat och
tårarne kommo mig i ögonen. Jag jämförde
henne ofrivilligt med min syster; de voro lika
gamla, men min Sonja var rund som en
smörbakelse och elastisk som en boll. Hon lekte
och sprang så ystert, hennes friska skratt
hördes långt bort, hon hade alltid sådana vackra
kläder, och i den mörka hårflätan bands hvar
morgon ett högrödt band.
Men min lilla väninna sprang nästan aldrig
och skrattade ytterst sällan, och då det hände
att hon skrattade, lät det som en liten
silfver-klocka, som på tio steg icke höres mer. Hennes
kläder voro smutsiga och gamla; hon hade
intet band i sin fläta, men så var hennes hår
i stället mycket rikare och präktigare än Sonjas.
Walek förstod till min förvåning att fläta det
med stor skicklighet, hvilket han äfven gjorde
hvar morgon.
Jag var en stor tjufpojke. »Den där
pojken är som hade han kvicksilfver i kroppen
på sig», sade de äldre om mig, och jag trodde
det äfven själf, ehuru jag i^ke hade klart för
mig på hvad sätt operationen tillgått. Redan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
