Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I dåligt sällskap - V. Bekantskapen fortsättes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
123
första dagen medförde jag till mitt
nyförvärvade sällskap mitt muntra lynne.
Aldrig hade väl ekot från det gamla
kapellet någonsin upprepat sådana högljudda
utrop som under denna tid, då jag sökte pigga
upp Walek och Marusja och locka dem till
lek. Försöken slogo likväl fel. Walek tittade
bara allvarsamt på mig och flickan. Och en
gång, då jag bad henne springa i kapp med
mig, sade han: Nej, låt vara, hon kommer
bara strax att gråta! Och så gick det ock;
när jag till sluts tvang henne att springa, vände
hon sig plötsligt om emot mig, då hon hörde
mina steg bakom sig, satte upp de små armarne
öfver hufvudet liksom till försvar, såg på mig
med en liten fogels hjälplösa blick och började
bittert gråta.
Jag blef alldeles försagd.
— Du ser själf, sade Walek; hon tycker
icke om att leka.
Hari satte henne ned på gräset, ref af
blommor och kastade åt henne, då hon slutade upp
att gråta. När hon började skilja blomstren
i sär, mumlade hon någonting, vände sig till
den gyllene smörblomman, och förde
blåklockan till sina läppar. Jag lugnade mig äfven
och lade mig bredvid Walek vid hennes sida.
— Hvarför är hon sådan ? frågade jag slutligen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
