Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I dåligt sällskap - VI. Bland gråa stenar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
180
Då jag nämde äpplena, vände sig Walek
hastigt emot mig, liksom ville han säga något;
men sade intet, utan såg endast på mig med
en underlig blick.
— Det var ingenting!, sade han, då han
märkte att jag betraktade honom i väntan på
att något vidare skulle komma.
— Gå på du, rakt fram till berget; jag har
något att göra och springer fatt dig på vägen.
Jag gick långsamt framåt och vände mig ofta
om, väntande att Walek skulle hinna upp mig.
— Men jag hann både uppför berget och fram
till kapellet utan att han ännu anländt. Jag
förblef villrådigt stående, framför mig hade jag
kyrkogården, stilla och öfvergifven, utan något
tecken till lif; endast sparfvarne kvittrade i det
fria, och de lummiga hägg- och syrénbuskarne
slöto sig tätt intill kapellets södra vägg och
deras blad hviskade sakta om något, jag vet
icke hvad.
Jag tittade mig rundt omkring. Hvart skulle
jag nu taga vägen? Det var tydligt att jag
måste invänta Walek. Under tiden började
jag promenera omkring bland grafvarna, och
försökte taga reda på de utplånade inskrifterna
på de mossbevuxna stenarne. Medan jag så
gick från den ena grafven till den andra, stötte
jag till slut på ett förfallet, men rymligt grift-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
