Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I dåligt sällskap - VI. Bland gråa stenar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
181
hvalf. Taket var affallet och låg bredvid;
dörren var tillstängd. Af nyfikenhet reste jag ett
gammalt kors mot väggen, klättrade upp på
detta och tittade dit in. Hvalfvet var tomt,
men midt i golfvet hade man infattat en
fönsterram, och genom glaset på denna syntes ett
mörkt, underjordiskt tomrum. Under det jag
var sysselsatt med denna upptäckt och som bäst
funderade öfver det egendomliga fönstrets
bestämmelse, kom Walek springande, trött och
andfådd. I händerna hade han en stor
jude-semla, och skjortbröstet var utspändt af något
annat, som han dolde där innanför. Svetten
pärlade ned från hans panna.
— Aha! skrek han till, då han blef mig
varse — är du där? Om Tiburzij såge dig
här, skulle han blifva ond! Men nu är
ingenting att göra vid saken. Jag vet att du är en
bra pojke och icke berättar för någon, huru
vi bo. Vi skola följas åt hem till oss!
. — Är det långt bort?, frågade jag.
— Kom själf och se! Följ bara efter mig.
Han skilde buskarne åt och försvann i
grönskan under kapellets mur; jag följde efter dit
och befann mig på en hårdt tilltrampad
plattform, som fullkomligt doldes af löfverket.
Emellan häggkvistarne varseblef jag en ganska stor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
