Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I dåligt sällskap - VI. Bland gråa stenar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
134
Då hon varseblef mig, lyste en svag gnista
till i hennes ögon. Jag lemnade henne de
medförda äpplena och Walek delade
hvetebul-len midt i tu, gaf henne en del och lemnade
den andra åt professorn. Den olycklige lärde
tog likgiltigt emot det erbjudna och började
mumsa utan att upphöra med sin
sysselsättning. Jag ändrade plats och sjönk nästan
tillsammans, fängslad af den gråa stenens
tryckande »blickar».
— Låt oss gå ut härifrån, sade jag och
fattade tag i Walek; för bort henne härifrån ...
—- Kom, så gå vi dit upp, Marusja — sade
Walek åt systern. Och alla tre gingo vi upp
ur källaren. Däruppe erfor jag icke något
slags tryckande känsla, men Walek var
dystrare och tystare än vanligt.
— Hvarför stannade du kvar i staden för
att köpa bullen?, frågade jag honom.
.’-t Köpa?, skrattade Walek. ,– Hvarifrån
skulle jag taga penningar?
— Nå, hur då?... du begärde således?
-— Jahal begärde, ja!... Hvem skulle väl
gifva mig?... Nej, min bror, jag snappade
undan den ur judinnan Suras korg på torget.
Hon märkte det icke ...
Han sade detta i sin vanliga ton, där han
låg utsträckt, med händerna hopknäppta under
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
