Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I dåligt sällskap - VI. Bland gråa stenar - VII. Tiburzij uppträder på scenen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
137
skulle gömma denna nya, plågsamma känsla,
som uppfylde min själ. Lutande mig ned mot
kudden grät jag bittert, tills den välgörande
sömnen med sina stilla fläktar kväfde min
djupa sorg.
VII.
Tiburzij uppträder på scenen.
-— God dag! Och jag, som redan började
tro att du icke skulle komma mer. — Med
dessa ord mötte mig Walek, när jag den
följande dagen ånyo visade mig vid berget.
Jag förstod mycket väl, hvarför han
yttrade sig så.
— Jo då, jag... jag kommer alltid att gå
hit till er, svarade jag beslutsamt, för att en
gång för alla afsluta den frågan.
Walek blef synbarligen mycket glad häråt,
och vi kände oss båda friare.
— Nå, men säg, hvar är ert folk?, frågade
jag — hafva de icke kommit tillbaka ännu?
— Det vet icke tusan, hvart de tagit vägen.
Emellertid gjorde vi muntert i ordning en
listig fälla för sparfvarne, till hvilken jag
medfört tråd från staden. Tråden gåfvo vi åt
Ma-rusja att hålla, och när sedan den ovarsamme
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
