Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I dåligt sällskap - VII. Tiburzij uppträder på scenen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
142
— Jag är icke alls någon domare. — Jag
är Wasja.
— Det ena hindrar icke det andra, äfven
Wasja kan blifva domare — icke nu, men
sedermera. — Detta, min vän, går i arf sedan
gammalt. Ser du, jag är Tiburzij och han där
Walek. Jag är tiggare och han tiggare. —
Jag, för att tala uppriktigt, stjäl och han
kommer att stjäla. Din far dömer mig — nåja,
och du kommer någon gång i tiden att döma —
honom där!
— Jag kommer icke att döma Walek
m-invände jag mulet — det är icke sant!
— Nej, det gör han icke — försvarade mig
Marusja, af sitt hjärtas fulla öfvertygelse
aflägsnande från mig den förskräckliga
misstanken.
Flickan tryckte sig förtroendefullt intill
benen på denne Qvasimodo, och han strök och
smekte med sin seniga hand hennes ljusa hufvud.
— Det där skall du icke säga i förtid,
yttrade den egendomlige mannen, tankfullt
vändande sig till mig, med en ton, som talade
han med en vuxen menniska — säg det icke,
amice!... det är en gammal historia, hvar
och en har sitt suum cuique, hvar och en går
sin väg, och hvem vet, törhända var det bra
att din väg korsade vår. För dig är det bra,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
