Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I dåligt sällskap - VII. Tiburzij uppträder på scenen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
146
Gubben stack in nålen i trasorna och satte
sig med skum blick likgiltigt ned på en af de
träkubbar, som tjenstgjorde i stället för stolar.
Marusja satt i knä på Tiburzij. Hon och
Walek åto med glupskhet, hvilket tydligt visade
att köttmat för dem var en ovanlig lyx. Den
lilla slickade till och med af sina flottiga fingrar.
Tiburzij åt och höll upp och erfor
synbarligen ett oemotståndligt behof att yttra sig, ty m
han gjorde intet annat än vände sig till
professorn med sitt tal. Den stackars lärde visade
härvid den mest förvånande uppmärksamhet
och lyssnade till alltsammans med sänkt
hufvud och en så förnumstig min, som om han
förstått hvart ord.
Understundom tillkännagaf han sitt bifall
medelst nickningar och ett sakta jamande. —
Ser du, domine, hvad menniskan behöfver
litet, yttrade Tiburzij. — Eller hur? Vi äro nu
mätta, och oss återstår intet annat än att tacka
Gud och kapellanen i Klevan.
— Au, aul, instämde professorn.
— Du instämmer häri, domine, och likväl
förstår du ingenting af kapellanen i Klevan.
Jag känner dig ju. Hade emellertid icke
kapellanen varit, så hade vi icke haft stek och
ändå litet därtill.
— Gaf han er det?, frågade jag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
