Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I dåligt sällskap - IX. Dockan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
175
Min far frågade, hvar jag varit, och sedan
han uppmärksamt lyssnat till mitt vanliga svar,
inskränkte han sig till att förnya sin befallning
till mig att under inga villkor aflägsna mig
hemifrån utan hans tillstånd. Befallningen var
kategorisk; trotsa den vågade jag icke, och
lika litet vågade jag bedja om tillstånd att få
gå ut.
Fyra bedröfliga dagar förflöto. Jag gick
dystert af och an i trädgården och såg med
ängslan åt berget till, afbidande att det
åskmoln, som hopat sig öfver mitt hufvud, skulle
urladda sig. Hvad komma skulle, visste jag
ej, men mitt hjärta var tungt. Ännu hade
jag aldrig blifvit straffad. Icke nog med att
min far aldrig rört mig med ett finger, jag
hade heller aldrig från hans mun hört ett enda
hårdt ord.
Nu erfor jag en dyster aning.
Ändtligen blef jag inkallad till min far i
hans skrifrum. Jag trädde in och stannade
skyggt vid dörren. Höstsolen sken
melankoliskt in genom fönstret Min far satt en stund
orörlig i sin länstol framför min mors porträtt,
utan att vända sig till mig. Jag hörde mitt
hjärtas oroliga slag. Slutligen vände han på
sig. Jag fäste mina ögon på honom, men slog
genast åter ned dem mot golfvet. Min fars
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
