Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I dåligt sällskap - IX. Dockan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
167
plötsligt Tiburzij’s skärande stämma vid det
öppna fönstret.
• — He, he! ... Jag kommer i rätter tid,
ser jag.
»Tiburzij är kommen!», ljöd det i mitt
hufvud, men hans ankomst utöfvade för öfrigt
intet intryck på mig. Jag var helt och hållet
försjunken i väntan, och då jag kände, huru
min fars hand darrade på min skuldra, kunde
jag icke tänka mig, att detta Tiburzij’s
uppträdande, eller hvilken annan yttre
omständighet som helst, skulle kunna ställa sig emellan
min far och mig, kunna afböja det, som jag
ansåg för oundvikligt, och som jag afvaktade
i ett tillstånd af vild vrede. Tiburzij öppnade
emellertid dörren, och i det han stannade vid
tröskeln öfverför han oss båda med sina skarpa
lodjursblickar. Jag erinrar mig ännu i denna
stund de minsta detaljer af denna scen. I de
grönaktiga ögonen på denne gatutalare med
det breda, vanskapliga ansiktet framskymtade
för ett ögonblick ett kallt, illvilligt hånleende,
som dock genast försvann. Hans stämma hade
mera ett tonfall af sorg än af den vanliga
ironien då han skakade på hufvudet och fortsatte:
— He, he! — jag ser att min unge vän
är i en bekymmersam’"belägenhet. Min far såg
på honom med en hotfull blick, men Tiburzij
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
