Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I dåligt sällskap - Epilog
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lemnade arbete till renskrifning, kvarstannade. Jag
å min sida göt icke litet blod i kampen med
judepojkarne till försvar för professorn, hvilken
de oupphörligt plågade med påminnelsen om
hugg- och stickvapen. Styckjunkaren och de
misstänkta figurerna begåfvo sig någonstädes
hän för att söka sin lycka. Men Tiburzij och
Walek försvunno alldeles oväntadt, och ingen
kunde säga hvart, liksom ingen visste,
hvarifrån de kommit. Det gamla kapellet led
mycket af tidens tand. Först ramlade dess tak
ned, i fallet förstörande taket till källaren.
Därpå började rundt omkring det samma bilda
sig jordskrefvor, hvarigenom det blef ännu
hemskare; — och skarpare än förr ljöd ufvens
skrik, och eldarna på grafvarna under de mörka
höstnätterna flammade med ett blått,
olycksbådande sken.
Endast en graf, omgifven af ett staket,
grönskade hvarje vår, prydd med en frisk
gräsmatta och blommor. Sonja och jag besökte,
stundom tillsammans med vår far, denna graf.
Vi tyckte om att sitta vid den i skuggan af
sakta susande björkar, med staden i svag
skymning nedanför. Där läste vi
tillsammans, där tänkte vi våra första
ungdomstankar, där uppgjorde vi vår bevingade ungdoms
första planer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
