- Project Runeberg -  Ur 1600-talets skollif i Östergötland /
13

(1929) [MARC] Author: Karl Vilhelm Beckman - Tema: Östergötland
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ur 1600-talets skollif i Östergötland

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Vanligast var i alla händelser, att vid en ledighet, en uppflyttning af
lektorer ägde rum. De olika lektoraten hade nämligen olika
lönevillkor och olika rang. Högst i bägge dessa afseenden stodo
teologerna. De andras rang var ej alltid densamma. Historikern
var af dem alltid den förnämsta, sedan följde vanligen i
ordningen greken, filosofen, latinaren och matematikern.

Blev t. ex. det första teologie lektoratet ledigt,
uppflyttades till detta andre teologen, som i sin syssla efterträddes af
historikern, denne af greken o. s. v., så att den, som kom som
ny, var matematikern. Hade då någon ej genom skrifvelse
rekommenderat sig, utsåg domkapitlet den som det tyckte passade.
Ofta var det t. ex. konsistorienotarien rector scholæ, och i det
fallet blef vanligen konrektor dennes efterträdare och sedan
fortsattes uppflyttningen i ordning nedifrån och upp genom alla 3
kollegierna i skolan. Ej sällan stördes denna behagliga
uppflyttningsrörelse ex fuadi antiqua et successione genom befallningar
från regeringen eller rekommendation från någon mäktig storman
att tillsätta någon viss person — dock alltid östgöte — till första
lediga lektorstjänst, och man vågade vanligen ej annat än lyda,
och den som härigenom blifvit förbigången, fick då vanligen
löfte att komma i åtanke vid nästa "öppning". Det kunde dock
hända, att domkapitlet genom skicklig diplomati kunde komma
ifrån att vid läroverket anställa en person, äfven om han kunde
åberopa sig på kungligt promaterial till befordran. Så kom på
hösten 1674 en magister Benedictus Laurbechius inför kapitlet och
begärde med stöd af ett löfte af aflidne biskop Enander ett lektorat.
Då han uppträdde något högdraget fick han ett snäft svar.
Consistorium vill hafva sina vota oklandrade till att utse och eligera de
personer till lediga vacanter i stiftet, dem consistorium pröfvar tjänligast.
Man ville dock hafva honom i minne. Icke nöjd med utgången
utverkade sig Laurbechius af konungen ett bref att han skulle få
nästa lediga ecklesiastika syssla. På våren följande år, då två
lektorat voro lediga, infann han sig ånyo i kapitlet och pockade
på att få ett af dem. Honom svarades, att de voro redan
besatta, men kapitlet bjöd ett pastorat på det då för tiden vanliga

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:15:55 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/skollif/0015.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free