Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ur 1600-talets skollif i Östergötland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vintern eller den kväljande liklukten under sommaren hindrade dem
att regelbundet besöka gudstjänsten.
Så gick då under strängt arbete den ena dagen efter den
andra till dess på våren årsexamen, examen anniversarium hölls.
Äfven den var ett kraftprof, då den brukade räcka en hel vecka
på sådant sätt, att hvar kollega höll på med sin klass en hel dag
i närvaro af biskopen och alla lärarna, rektor och konrektor
tillsammans en dag hvar, lektor på gymnasiet 2 timmar och i sång
en dag. Därefter flyttades de lärjungar till högre klass som
ansågos därtill värdiga, och härvid iakttogs den största stränghet.
Ingen släpptes upp med onöjaktiga kunskaper. Att man fick gå
två år i hvar klass var så vanligt att det nästan var regel och
ansågs ej nedsättande hvarken för eleverna eller läroverket, snarare
betraktades det som en heder att man länge begagnade sig af
undervisningen.
Efter examens slut skedde sockenfördelningen, d. v. s hvarje
djäkne fick sig anvisad en socken, där han skulle gå omkring och
uppbära de penningar, som allmogen var skyldig att efter
gårdarnas storlek lämna, och de matvaror, som den kunde vara villig
att gifva till de studerande. Systemet var synnerligen primitivt
och i många afseenden olämpligt. Undervisningen led däraf, då
ynglingarna ofta ej hunno att i rätt tid infinna sig vid
terminernas början, men värst var, att mångas karaktär därigenom
fördärfvades, då de blefvo yrkestiggare och vagabonder. S. k.
driftedjäknar omtalas ofta. Man sökte hindra deras kringströfvande i
bygderna genom befallningar att de skulle instickas i knechthopen,
men det onda fortfor. Den klarseende Gustaf Adolf insåg
systemets olämplighet och förbjöd sockengången. I stället skulle
sockenmyndigheterna uppsamla hjälpen i penningar och matvaror
till skolorna, men han var i detta stycke som i så många andra
så långt före sin tid, att han ej lyckades genomdrifva sin bättre
mening, och sockengången fortfor ända till slutet af 1700-talet.
Ett och annat spekulativt hufvud köpte eller arrenderade
sockengången för en viss summa och stoppade sedan vinsten i egen
ficka.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
