Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skolpojksminnen - 4. När vi skulle rymma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och låg jag besegrad på marken med
motståndaren öfver mig, kunde jag vara säker på att
denne snart hade Pegel på sin rygg som en arg
dogg med det röda håret rest som en borst.
Och då dröjde det ej heller länge förr än jag
var på fötter igen.
En tanke, en vild och föga vacker tanke,
hade småningom vaknat i mitt hufvud och den
anförtrodde jag åt Pegel. Det var en idé att vi
båda skulle rymma — gå ut i den vida världen
och uträtta något stort, som skulle komma folken
att häpna och hvaraf minnet skulle bevaras på
historiens blad. Rysshatet glödde fortfarande hos
mig, det förlorade Finland skulle återeröfras. Jag
hade hopskrifvit ett långt, käckt och oförfäradt
bref till XV och däri uppmanat honom att göra
sin plikt. Jag hade gjort ännu mera — jag hade
sagt honom huru han skulle bära sig åt. Han
skulle låta flottan intaga Petersburg, landthären
skulle marschera öfver Torneå, »för att falla
fienden i ryggen», och samtidigt skulle han genom
hemliga underhandlare väcka uppror i Finland,
så att man där ginge »man ur huse», liksom
dalkarlarna på Engelbrekts och Gustaf Vasas tider.
Allt det där hade jag skrifvit och ordentligt
afsändt brefvet. Den enda belöning jag hade
begärt för mina råd, var att få — bli frikadett på
Karlberg.
Men antingen måtte postverket ha skötts
mycket slarfvigt ännu 1860 eller också hade
någon feg minister undansmusslat »denna manliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
