Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skolpojksminnen - 4. När vi skulle rymma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Alltsammans gick bekvämt i skolväskan, som jag
en vacker morgon svängde på ryggen, och begaf
mig af ner till Johan Pegel, som väntade i porten.
Jag vill endast nämna, att Pegels utrustning var
något enklare än min. Den inskränkte sig till en
gammal ryttarpistol — utan hane, — så den var
åtminstone ganska ofarlig.
Nå, vi sträckte i väg i den friska
vårmorgonen, men försiktigt spanande både framför och
bakom oss att vi icke skulle upptäckas af några
skolkamrater, ty vi började ju vårt nya lif med
att skolka från skolan, en synd, som vanligen
bestraffades med en duktig stut.
Vi kommo lyckligt och väl nedför
Brunnsbacken och öfver östra Slussbron, som var den
säkraste vägen för obehagliga möten. Men här
tycktes vägen vara spärrad. Folk trängdes och
myllrade nere på Skeppsbron så långt man kunde
se. Här var säkert något att skåda, och nyfikna,
såsom alla pojkar, kilade vi oss in i
människomassan, och oförvägna som vi voro lyckades vi
också snart komma ända fram till föremålet för
mängdens skådelystnad.
Midt framför Riksbankshuset å Skeppsbron
reste sig en hemsk ställning med en påle i midten,
och vid denna påle var en man fjättrad med ett
järnband om halsen. Han var iförd den grå
fångdräkten, och den höga, smärta figuren syntes tärd
och kraftlös, ansiktet var likblekt och ögonen
stirrade glanslösa rätt ut i rymden. Stadssoldater
och polis höllo folkmassan på afstånd. Vi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
