Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skolpojksminnen - 4. När vi skulle rymma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
uppsnappade af de med låg röst förda samtalen
omkring oss att mannen i halsjärnet var en målare,
en ung artist, Carl David L—st, som förfalskat
och utprånglat riksbankens sedlar samt därför
blifvit dömd till flere års straffarbete och att
dessförinnan stå i halsjärn utanför banken under en
timme.
Denne förfalskare var den siste, som
offentligt schavotterade i Sverige, och detta skedde i
april månad 1860.
Det var en hemsk syn, som mötte
»flyktingarna» på deras väg ut i lifvet, och den
olycklige och hans hårda straff utgjorde sedan ämnet
för vårt samtal under förmiddagens lopp. Vi
kunde icke underlåta att undra, om i Ryssland
schavottering ännu nyttjades och för hvilka brott.
Att knut där begagnades, det hade vi hört, men
om det tilldelades äfven åt sådana, som kallades
frihetshjältar och folkbefriare, därom voro vi
tvehågsne. Jag för min del ansåg det vara allra
ridderligast af kejsar Alexander att låta
arkebusera dem med all militärisk hedersbevisning. Men
man kunde icke så noga veta. Ryssarna voro ju
sådana råa barbarer.
I Strömparterren stannade vi en god stund
för att studera gatpojkarnas där idkade fiske i
strömmen, och det var särdeles intressant. Men
så var vår vanliga frukosttid inne, det sade
magarna ifrån, och så satte vi oss på ett säte och
förtärde våra vanliga frukostbröd och smakade
därefter på vår spartanska reskost, det mögliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
