Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skolpojksminnen - 5. Vid Karl XV:s kröning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ack, icke tänka pojkarna på prosan! De
tänka icke på den hemska stormnatten, när
orkanen far tjutande genom tackel och tåg och tränger
isande genom kläderna ända in till märg och
ben. Pojkarna, som läsa de härliga
äfventyrsböckerna framför hemmets trefna och värmande
brasa, tänka icke på, när ordern lyder att, trots
stormens raseri, äntra till väders och beslå ett
segel, med fara att störta öfver bord, där hajarna
vänta på sitt rof. Hela den där sidan af saken,
fästa sig vildhjärnorna mindre vid. Nej, lefve
sjömanslifvet!
Nu för tiden tror jag att den där
äfventyrslusten något saktat sig hos vår ungdom. Tiderna
äro andra och lifvet flyter från början fram i
järnvägsskenornas jämna och snörrätt utmätta
och glatta spår. Hvad sjömanslifvet beträffar, så
är det också något annat. De stora grossörerna
sätta ej längre »sju seglande tremastare i sjön»,
utan ha slagit sig tillhopa till
ångfartygsrederiaktiebolag, som plöja hafven med dessa
oformliga, fula och klumpiga lastdragare, hvilka med
ångans hjälp frakta varor från ort till ort. Affär
är det nog, men poesien är totalt borta!
Men på min skolpojkstid var det ännu helt
annorlunda. Då gingo stockholmarna och
längtade mera än nu efter vår och öppet vatten, ty
med dem kommo också de stolta seglarna. Och
bland de första, som anlände åter från sina
långresor, voro Golscher och Lychou, bägge förande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
