Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I ett prästhus på landet - 3. Landtlif och pojkstreck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och det var svårt att få oss hem därifrån. Pastorn
hade en trumpet, som hördes vida omkring, men
vi voro stendöfva, när den kallade oss. Först
vid tredje signalen behagade vi lyssna till den
och vände åter till gården, där vi mottogos af
allt för milda snubbor.
Uppe i hagen fanns ett litet berg med en
af naturen bildad grotta, undangömd af höga
granar. Den hade vi upptäckt och funnit
särdeles lämplig att använda som hemlig
tillflyktsort för det »röfvarband, som grasserade i trakten».
Röfvarbandet bestod naturligtvis af oss själfva,
Emile B., Fridolf K. och jag. Efter att ha städat
vår håla, anlade vi därinne en torfsoffa och drogo
dit sand att därmed täcka det något fuktiga
golfvet. Vår utrustning bestod för öfrigt af
långbågar och pilar, af långa träspjut och spikklubbor.
Beväpningen var således något medeltidsaktig,
men följaktligen riktig, ty vår fantasi hade nu
fört oss till Englands skogar under Richard
Lejonhjertas tid.
I detta vårt röfvarnäste höllo vi till nästan
hvarje eftermiddag och drogo kring på
krigsstråt, slogo läger i skogen, hvarvid alltid en stod
på vakt, ty vi voro naturligtvis — fredlösa. Men
träffade vi på någon liten pojke eller flicka i
skogen, som plockade bär, anhölls den arma utan
vidare och släpades till vår håla i berget.
Fångarna behandlades dock alltid väl och fingo med
af vår matsäck — ty vi voro ädla röfvare och
inga vanliga banditer. När så en stund förgått,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
