Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I ett prästhus på landet - 7. Farväl, mina barndomsdagar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Blackens» efterträdare, en ung, stolt och ståtlig häst,
som fick namnet »Svarten».
För öfrigt rann tiden jämnt som sanden i ett
timglas. Årstider växlade. Efter vintern med
sina drifvor och uppfriskande nöjen, skidåkningar
och snöbollskastning, kom den ljufva våren med
dess första späda grönska, med fågelsång och
lärkkvitter, och så följde sommaren med sina
långa, ljusa, doftande nätter och så kom slutligen
skördetiden med sitt trägna arbete och id, som
belönar årets och arbetarens möda. Det var ett
idylliskt lif!
För oss pojkar blef denna lärotid den
härligaste i vårt minne. Kantigheterna i våra
lynnen, okynnigheten växte småningom bort i denna
omgifning af lugn, ordning, sans och
pliktuppfyllelse, och våra studier gingo med tiden
jämförelsevis bra, efter hvars och ens begåfning och
läshåg.
Fridolf K. hade särdeles godt hufvud och
både skulle och ville gå läsvägen. Alla hans
manliga släktingar hade gått igenom akademien,
och därför ansåg Fridolf det vara sin plikt att
sträfva åt samma mål. Därför läste han med all
flit, icke blott lefvande språk, utan ock latin och
grekiska och alla andra skolämnen för öfrigt.
Pastor R. var en mångkunnig man och han dref
sin lärjunges studier så, att när denne slutligen
lämnade honom, kom han in i öfversta klassen
af Strängnäs läroverk.
Jag däremot hade föga verkligt läshufvud.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
