Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I ett prästhus på landet - 7. Farväl, mina barndomsdagar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att eröfra en värld. På eftersommaren reste jag,
men afskedet från prästgården var tungt för
ynglingahjärtat. Jag hade där rönt så mycken
kärlek och omvårdnad, så mycket hägn och stöd
för min svaga karakters utveckling, att det kändes
bittert att nu skiljas från dem alla.
Men jag hade själf så velat, och då jag i
middagssolens guldglans stod på Aros’ akterdäck
och viftade åt pastor R. på kajen, stodo tårarna
stora i ynglingens ögon.
– – – – – – – – – – – – – – – –
Ännu en gång skulle jag dock återse Jädra
prästgård och dess kära innevånare. Mitt knogiga
lif i handelsaffären var jag snart mätt på, det
behagade mig icke alls, men det måste gå tills
vidare. Jag hade under tiden läst mig fram för
kyrkoherde Rothlieb i Tyska församlingen och
kände nu barndomens dagar som en dröm bakom
mig. Emellertid blef det sommar igen, och jag
erhöll åtta dagars permission, hvilka jag icke
ansåg mig kunna använda bättre än att resa till
mitt barndomshem i Jädra och hälsa på. Jag
ville dock ej underrätta om min ankomst, utan
skulle komma som en öfverraskning.
Jag reste på den gamla välkända Aros, och
dagen var härlig och varm. I Västerås tittade
jag in i vårt gamla kvarter, om det händelsevis
var någon inne i staden från prästgården, men
där var ingen. Jag beslöt mig därför att gå,
något som jag gjort många gånger förut.
Jag trafvade på, och sedan jag kommit fram
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
