Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Från ”Ladans” första dagar - 2. En italiensk operascen i Stockholm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Strackosch, en tysk jude med mycken pondus
och stort själfmedvetande. Sujetterna själfva
föreföllo såsom glada söderns barn, lifliga och
skrattande åt allt, utan mycken tanke på
morgondagen. Men att vulkaner gömde sig under den
leende ytan, det kom man under fund med sedan.
De voro sannerligen icke så goda att »knäppa
nötter» med, när det tog eld i krutdurken.
Sammansättningen af det musikaliska bandet
var något kosmopolitiskt. Så voro där sopraner,
signora Dalti Guadaquini och signora Domasi,
samt alten, signora Luisa Cari, hvilka alla tre
voro italienskor. Barytonen, senor Mendioroz,
var spanior och likaså basen, senor Colon.
Tenoren, signore Bentami, var — engelsman. Men
mr Bentam hade endast behöft lägga sig till
med ett litet »i» för att gå och gälla såsom
italienare, trots sitt vackra nordiska utseende.
Kapellmästare var senor Francesco Rosa, spanior, en
utomordentligt grann karl, som genast blef hela
Stockholms-demimondens förtjusning.
Och nu skulle det börjas. De älskvärda
främlingarna tyckte emellertid icke alls om att
repetera. De kunde ju sin operarepertoar förut
och hade här väntat att mötas af ett kapell och
en kör som redan voro inöfvade i de operor,
som skulle gifvas.
Men det var just, hvad de icke voro. Det
lilla goda kapellet kunde möjligen reda sig, men
med kören var det värre. Josephson hade
visserligen engagerat en sådan på sexton personer,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
