Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Från ”Ladans” första dagar - 3. Kalle Petterson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Petterson för öfrigt ett naivt barn. Godmodet och
välviljan lågo ständigt utbredda som ett solsken
öfver hans glada anlete, och kom någon gång ett
moln — då vanligen uppdrifvet af någon
ekonomisk stormvind — på himlen, så urladdade sig
strax det dystra molnet i en störtflod af tårar.
Stackars Petter, hvad han kunde gråta —
och vid den tidens Mindre teater med sina
sorgliga affärsförhållanden saknades sannerligen icke
anledningar för den, som icke hade tilltäppta
tårepåsar.
Sedan den lysande italienska operan slutat
sin tillvaro i december, blef det en sorgens tid
för den kvarvarande dramatiska afdelningen.
Lönerna föllo nu ut i plottersummor, och nöden
inom teatern var stor. Kalle Petterson led
förfärligt, ty han saknade helt och hållet egna
resurser, och som han dessutom var i besittning af en
kroppshydda och en briljant aptit, som fordrade
god och mycken mat, så är det lätt att föreställa
sig hans Tantali kval. Litet hvar skall måhända
kunna föreställa sig, hvad det vill säga att läsa
långa roller, spela komedi, vara lustig och kvick
och roa publiken med en tom mage. Det har
sig sannerligen icke så lätt.
Då och då tillkämpade sig dock Kalle Petter
ett godt extra mål. Han skyndade sig nämligen
ut i förstugan, då teaterpubliken aflägsnade sig,
och lyckades »hugga» några af sina bekantingar
bland de gamla, hederliga borgarne, hvilka, ännu
smågrinande åt Petters glada spel på scenen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
