Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Teater-typer från skilda scener - 5. Ludvig Fristedt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
i den rollen. Det var visst icke studier, icke
något som helst arbete, kanske icke ens
förstående hos Fristedt som verkade detta, endast
natur. Denna lyckliga tillfällighet hände Fristedt
ännu ett par gånger under en senare period af
hans långa skådespelarlif, hvilket annars var
uppfylldt af motigheter och åtlöje, hvilket dock
möttes af honom med jämnmod och ett aldrig
sinande själfförtroende.
Då Fristedt icke fann sig hafva någon
framgång vid den kungliga skådebanan, utan där
endast inhöstade smälek, öfvergick han 1879 till
den då af Josephson och Holmqvist öfvertagna
Nya teatern. Här fick han strax i början
tillfälle att fira sin andra triumf på scenen. Det
skedde såsom Rudolf i August Blanches
»Läkaren». När han uppträdde i sista akten såsom
den utsvultna tiggaren och tillfrågades om han
vill ha kaffe och svarar: »Ja — om jag får skorpor
till» — gaf skådespelaren åt denna enkla replik
ett sådant uttryck, att intet öga fanns torrt i
salongen.
Och härmed kunna vi sätta punkt för
Fristedts verkliga konstskapelser. Stackars Fristedt,
allt för ofta sedermera kom han åskådarnas ögon
att tåras, men då af ett oemotståndligt löje och
mer än en gång var han genom sitt excentriska
uppträdande nära att förstöra effekten af ett helt
skådespel. Äfven om han blott gjorde en vanlig
statist i ett stycke, trängde han sig med illa
kufvad egenkärlek i förgrunden, och lade med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
