Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Teater-typer från skilda scener - 5. Ludvig Fristedt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sällskapet skreko af förskräckelse, men Fristedt gick
modigt emot odjuret, lade armarna i kors, rullade
med ögonen och deklamerade med vild patos
»De hängdes ballad» med den effekt att tjuren
tvärstannade, därpå satte svansen i vädret och
flydde in i den tjockaste skogen. Händelsen
skildrades, då den var färsk, af en krönikör under
titel: »Snillets herravälde öfver djuren eller den
ihjäldeklamerade tjuren», en satir, som på det
högsta smickrade Fristedt själf.
För öfrigt var Fristedt föga sällskaplig af
sig och afskydde i synnerhet fruntimmerssällskap.
En sommar hade han föresatt sig att
lefva alldeles för sig själf, och till den ändan
hade han vid kronans varf inköpt en gammal
kasserad barkass. Denna tältade han öfver,
försedde med ett fotogénkök och proviant och det
enda lefvande väsen, som förutom Fristedt fanns
ombord, var en svart katt, hans gunstling. Så
utrustad arbetade Fristedt sig ut i skärgården
och här tillbringade han i sin »ark» hela
sommaren, endast då och då görande »strandhugg»,
när han behöfde proviantera. Själf sade Fristedt,
att det var den angenämaste sommar han
tillbringat.
En annan sommar var han uppe i Norrland
på en liten turné med några kamrater. På
repertoaren hade man »Reif von Reiflingen», och
Fristedt var icke litet stolt att få spela titelrollen.
När sällskapet reste från Sundsvall och ganska
mycket folk hade infunnit sig för att säga ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
