Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Teater-typer från skilda scener - 5. Ludvig Fristedt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sista farväl, steg Fristedt upp på
kommandobryggan och viftande med hatten utbröt han på
sin finska brytning: »Ja, farväl, godt folk, nu
reser löjtnanten!»
När den store italienska skådespelaren Ernesto
Rossi på 1880-talet uppträdde å kungliga teatern
med sin stora shakespearesrepertoar, var äfven
Fristedt, liksom alla konstdyrkare, stormförtjust,
och försummade aldrig en representation. En
afton gaf Rossi sin »Othello» och publiken hyllade
konstnären med stormande ovationer: »Ja,» sade
Fristedt, högt i salongen, »men när jag kommer
och spelar precis på samma sätt — då säga de
att jag är — galen!»
En annan gång räddade Fristedt Nya
teaterns direktör, Ludvig Josephson, ur en obehaglig
situation. Det var då den utmärkte norske
skådespelaren Johannes Brun, gaf gästspel på Nya
teatern. Direktion och sujetter ville hylla den
celebre gästen och gåfvo till hans ära en enkel
fest i Hôtel du Nords festvåning. I det tal
Josephson därvid höll, yttrade han »det de norske
skådespelarna i allmänhet stodo långt öfver våra
svenske, ty de hade mera glöd för sin konst,
spelade mera från hjärtat och ägde mycket mera
inspiration». Att detta icke upptogs väl af de
närvarande svenska ganska framstående
skådespelarna är lätt förklarligt. Emil Hillberg, Richard
Wagner, August Lindberg och några andra af
de mer i repertoaren liggande sujetterna, trängde
Josephson in i ett hörn och fordrade i hotande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
