Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Teater-typer från skilda scener - 6. När Kalle Wetterhoff författade jubileumspjesen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Allt emellanåt reste Wetterhoff ut och så
efter en tid dök han åter upp i Stockholm, men
man kunde se att vistelsen därute alltmera tärde
på hans fysiska människa. Kroppen blef allt
mera tung, det förr så vackra hufvudet blef allt
mera tofvigt och böjdt, men den ädla, goda och
om intelligens vittnande blicken, var dock
densamma.
Sommaren 1882 hade Wetterhoff åter nyss
kommit från Paris och hade tagit sin bostad
uppe i en vindskupa å Hôtel »Kung Karl» och
här tillbringade han hela förmiddagen helst i
sängen. Hans kommoditet hade växt med åren
och den tillfälliga sysslolösheten invaggade honom
i en viss lojhet, som gjorde att han hellre
försakade bordets nöjen än han ville röra på sig.
Och Wetterhoff var i vanliga fall en epikuré af
rang, för hvilken inga af det finare kökets
läckerheter voro okända, men när lojheten kom öfver
honom, kunde han ligga inne och tugga torrt
bröd.
Det var under dessa förhållanden Ludvig
Josephson gjorde sin beställning af Wetterhoff.
Tiden gick, vecka efter vecka svann, men ingen
pjes hördes af. Josephson och författaren
träffades ofta och teaterchefen uttryckte sin oro, men
författaren tröstade honom ständigt med ett
gemytligt:
»Tjo, tjo, tjo — var lugn, käre bror, pjesen
blir nog färdig — jag har den redan i hufvudet.»
»Ja, det är nog bra, men jag kan endast
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
