Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Strögods - 3. Förnöjsamt sinne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
men det är så, och därför må vi bereda oss att
taga lifvet sådant det gestaltar sig. Visst är, att
inom oss äro nedlagda mäktiga krafter som
motvigt till de törnar, vi tidt och ofta få lida där
ute i världsvimlet, blott vi själfva bemöda oss
om, att icke dessa krafter slappas och slumra in.
Bäst är att de fått säkert rotfäste redan i
barndomen, om barnet redan från de första åren lärt
att, i stort som smått, ha ett förnöjsamt sinne,
lärt att icke alla kunna ha det lika, att vara nöjd
med det lilla och njuta af detta utan afund mot
andra, som ha det bättre, då ju, för att tala med
Shakespeare i »Timon af Athén» — »icke alla
kunna ha en värld till sockerbagare.»
Det kan nog ibland synas som en orättvisa,
att den ena ända från vaggan till grafven skall
dansa på blomstermattor och matas med manna,
under det den andra från de första stegen
befinner sig på glanskis, ständigt på vippen att bryta
benen af sig, och sällan får till lifs annat än
»pastejer späckade med luft och missräkningar»,
men det är ett mysterium som ej gagnar att
grubbla öfver.
Må vi tänka, att hvar och en fått sin gifna
plats i lifvet — och sin börda. Det finns nog
sorger och bördor som de så kallade lyckligt
lottade släpa på, fastän de icke märkas under
det gyllne täckelset.
Må vi därför vakta oss för att den svarta,
tärande mask, som heter afund griper fast i vårt
hjärta. Den släpper icke lätt, den skall förbittra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
