Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Strögods - 7. Indeskreta frågor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hur ljuft vore det ej att få vara i fred med
sina sorger — äfven de äro heliga. Det kännes
godt att anförtro en smärta åt den verkliga
vännen, det kännes som ett friskt, svalkande regn
att få gråta ut vid ett trofast bröst, i hvars djup
sorger och hemligheter förvaras under ärans och
kärlekens säkra lås; men den lidande känner sig
söndersliten och sargad, då den tanklösa nyfikenheten
profant våldgästar och lik en detektiv
spejar i hans hjärta.
Man vill ej exponera det enskilda lifvets
angelägenheter inför den förstkommande, som
begagnar sig af »väninnas», »väns» eller »bekants»
rang, heder och värdighet, för att, sedan han
eller hon tillstulit sig nyckeln till ens själssmärta,
kanhända skynda om gathörnet till en annan
bekant att utarbeta kommentarierna till »hela
historien» under sentimentala »ack!» och »o!»
Mellan frågvisheten, skvallret och förtalet är
gränsen ytterst hårfin, och obemärkthetens lugn,
den vida slöja, hvari sorgen och bekymren så
gärna insvepa sitt böjda hufvud, blir bortryckt af
allt annat än mjuka och kärleksfulla händer.
Fråga därför icke, så undviker man att såra.
Förtroenden gifvas, men få icke tilltvingas, och
blott den har rättighet att gripa in i andras sorger,
som har vilja och förmåga att gå en kärleksrik
försyns ärende att hjälpa och styrka och hela,
där sådant är möjligt.
Medlidandet är en hjärtats dygd, men den
får aldrig vara påträngande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
