Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En skön Själs Bekännelser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ett sådant sällskap, torde man tänka,
skulle nödwändigt hafwa fört mig till
branten af mitt förderf. Jag framlefde min tid
på detta sätt i sinlig munterhet, jag
samlade icke mina tankar, jag bad icke, jag
tänkte icke på mig, ej heller på Gud; men
jag anser det som en ledning, att ingen af
de sköna, rika och wälklädda männerne
behagade mig. De woro liderlige och dolde
det icke, detta skräckte mig tillbaka; de
sirade sina samtal med twetydigheter, detta
förolämpade mig, och jag wisade mig kall emot
dem; deras wanart öfwerskred mången gång
all trolighet, och jag tillät mig att wara
grof.
Dessutom hade min gubbe en gång i
förtroende yppat för mig, att en flickas,
icke blott dygd, utan äfwen hälsa wore i
fara med de fleste af dessa liderliga sällar.
Nu först ryste jag för dem, och om någon
händelsewis kom mig för nära, blef jag
genast rädd. Jag aktade mig för glas och
koppar så wäl, som för den stol, från
hwilken någon uppstigit. På detta sätt war jag
i moraliskt och physiskt afseende ganska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
