Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En skön Själs Bekännelser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bordet hade wi mycket att uthärda, ty
några bland karlarne hade druckit starkt; efter
måltiden skulle och måste man göra
pantlekar. Derunder tillgeck det ganska lifligt och
bullersamt. Narciss hade att lösa en pant;
man förelade honom, att säga hela
sällskapet något i örat, som wore angenämt för
hwar och en. Han torde hafwa uppehållit
sig för länge hos min granne, en
Kaptensfru. På en gång gaf honom Kaptenen en
örfil, så att pudret flög i ögonen på mig,
som satt näst intill. Sedan jag torkat af
ansigtet och någorlunda hämtat mig från
min förskräckelse, såg jag båda männerna
med blottade wärjor. Narciss blödde, och
den andre, utom sig af win, wrede och
swartsjuka, kunde näppeligen tillbakahållas af
hela det öfriga sällskapet. Nu blef jag
ängslig. Jag tog Narciss wid armen, och förde
honom ut genom dörren en trappa upp i
en annan kammare, och emedan jag icke
trodde min wän säker för sin galna
motståndare, reglade jag genast till dörren.
Båda ansågo wi såret för icke
allwarsamt, ty wi sågo blott ett litet hugg öfwer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
