Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En skön Själs Bekännelser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
annorlunda kalla det, fullkomligt lik den,
hwarigenom wår själ föres till en frånwarande
älskling, ett närmande, som förmodeligen
är mycket wäsenteligare och sannfärdigare,
än wi förmoda. Så nalkades min själ den
Människoblefne och på korsset döde, och i
ögonblicket wisste jag, hwad tro war.
Det är tro, sade jag, och sprang upp,
likasom till hälften förskräckt. Jag sökte nu
att blifwa wiss på min känsla, min
åskådning, och innan korrt war jag öfwertygad,
att min Ande hade erhållit en förmåga, att
swinga sig upp, hwilken war honom helt ny.
Wid dessa känslor öfwergifwa oss orden.
Jag kunde helt tydligt urskilja dem från all
phantasi; de woro alldeles utan phantasi,
utan bild, och gåfwo dock samma wisshet om
ett föremål, hwarpå de hänwisade, som
Inbillningskraften, då den målar oss dragen af
en frånwarande älskling.
Då den första förtjusningen war förbi,
märkte jag, att detta själens tillstånd redan
förut hade warit mig bekant; men jag hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
