Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En skön Själs Bekännelser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Musik, uppsprungen ur de förträffeligaste
mänskliga naturers djupaste sinne, hwilken genom
bestämda och öfwade organer i harmonisk
enhet åter talade till människans djupaste,
bästa sinne, och werkeligen i detta
ögonblick lät henne lifligt känna sin likhet med
Gud. Allt war latinska, andeliga Sånger,
hwilka utmärkte sig som Juveler i den
gyllene ringen af ett anständigt werldsligt
sällskap, och, utan fordran af en så kallad
uppbyggelse, på det andeligaste upphöjde och
lyckliggjorde mig.
Wid wår afresa blefwo wi alla på det
ädlaste sätt begåfwade. Åt mig
öfwerlämnade han mitt Stifts Ordenskorss konstenligare
och skönare arbetadt och emailleradt, än man
eljest war wan att se det. Det hängde wid
en stor brillant, hwarigenom det tillika war
fästadt wid bandet, och hwilken han bad mig
anse såsom den ädlaste sten i en
Naturaliesamling.
Min Syster begaf sig nu med sin
Gemål på sina gods; wi andra wände alla
åter hem till wåra boningar, och tyckte oss,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
