Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2
fällning»1), ty ur rättssatser, som blott innehålla imperativ,
befallningar eller förbud, kan man ej komma till begreppet
subjektiv rätt eller rättighet. För den eller dem, som med afseende
på en viss verksamhet icke träffades af rättslägens imperativ,
blefve visserligen denna verksamhet fri, men berättigad för visso
ej. »Ur det till en bestämd grupp af menniskor riktade förbudet
att taga en sak och använda den för sina behof, följer icke, att
de, som ej höra till denna grupp, hafva en subjektiv rätt att
förfoga öfver henne»2). Ett dylikt förfogande blefve från rättslagens
synpunkt utan hvarje intresse eller betydelse3), såvida rättslagen
ett rättsfaktum. Med ett så månghöfdadt rättsförhållandèbegrepp torde
emellertid rättsvetenskapen svårligen kanna vara betjenad.
Rättsförhållan-dets karaktär af ett förhållande mellan person och person har ock af andra
skarpt betonats, gå af Goos, »Forelæsninger over den almindelige Retslære»,
Köpenhamn 1880, 2 h„ s. 147 f. Jfr Plösz, »Beiträge zur Theorie des
Klage-rechts», Leipzig 1880, s. 51.
’) Thon, »Rechtsnorm nnd subjectives Recht», Weimar 1878, s. 8. Så ock
Biebling, »Zur Kritik der juristischen Grundbegriffe», Götha 1883, II s. 12:
>Fiir meinen Theil stehe ioh nicht an, den Grundsatz von der imperativischen
Natur allés Rechts im vollen Umfange festzuhalten>.
s) Wach, »Defensionspfllcht und Klagerecht» i Gbünhuts Zeitschrift für
<las Privat- nnd Öffentliche Recht der Gegenwart, VI s. 551 f.
s) Bind inö, »Handbuch des Strafrechts», Leipzig 1885, I s. 157 n. 8: >In
demselben Augenblick fällt allés subjektive Recht aus dem Rechtsgebiet:
denn rechtlich relevant ist nur die Norm und die Pflicht, dle ale begründet,
rechtlich gleichgiltig allés iibrige.> Obs. att Binding fattar uttrycket >norm»
liktydigt med imperativ (Jfr äfven Binding, »Die Normen und ihre Obertretung»,
Leipzig 1872, I s. 23 f.); Wach, »Handbuch des Deutschen Civilprozessrechts>,
Leipzig 1885, I s. 185 f. gor begreppet norm ett vidsträcktare omfång. »Die
»Rechtsnorm» ferner ist uns der äussere allgemein-normative Wille, die
ge-meinverbindliche Vorschrlft des Gemeinschaftslebens, gleichviel ob sie
uu-mittelbar Recht oder Pflicht schafft, ein Dürfen oder.Bollen setzt, gebietet
oder verbietet, ob sie die Thatbestände derart- regelt, dass durch sie Rechte
oder Pflichten begründet oder verändert oder aufgehoben werden.» Denna
vidsträckta betydelse af begreppet >norm> torde mest öfverensstämma med
vårt svenska språkbruk. Jfr Nordling a. a. s. 93: »Men vi få ej fatta
rättslagen, den objektiva normen, såsom en utifrån på menskliga förhållanden lagd
lag, som negativt bestämmer och begränsar dem. Detta synes redan af den
betydelse, det allmänna språkbruket inlägger i ordet rättighet. Vid
användandet af detta ord utgår man nemligen mera från den berättigades
synpunkt och inlägger uti begreppet rättighet betydelsen af anspråk, fordran,
frihet att göra något.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
