- Project Runeberg -  Om skriftliga bevis såsom civilprocessuelt institut /
3

(1887) [MARC] Author: Ernst Trygger
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

3

icke vid detsamma knöte några rättsverkningar, d. v. s. gjorde
det till ett rättsfaktum. Någon helgd kunde icke sägas vara
förenad med en dylik verksamhet, och dock är det just dënna, soijti
afgör, om en verksamhet är utöfning af en rättighet eller ej’).
Detta rättighetens positiva innehåll har man emellertid sökt få
fram äfven med antagandet af rättslagens uteslutande
imperati-viska natur. Så säger Bierling2), som sökt ådagalägga, att en
norms karaktär af rättsnorm just är »die Anerkennung derselben
als Gemeinschaftsnorm seitens der Gemeinschaftsglieder»3), att
»hvarje erkännande af en norm såsom samhällsnorm
(Gemeinschaftsnorm) har ett tvåfaldigt innehåll, alltefter som den
erkännande refererar normen på sig sjelf eller på sina mederkännande
samhällsmedlemmar. Från den förra synpunkten visar det sig
såsom ett erkännande af plikt att följa normen. Från den
senare synpunkten visar det sig dels såsom ett erkännande af ett
anspråk hos de mederkännande samhällsmedlemmarne, dels såsom
ett. anspråk hos den erkännande sjelf på att hvarje annan
samhällsmedlem, till hvilken normen riktar sig, skall följa densamma.»
På detta sätt motsvarades hvarje plikt hos den ene af anspråk
hos den eller de andra. Och rättighetens innehåll vore ett eller
flera anspråk4). Rätt i subjektiv mening eller rättighet blefve
derföre intet annat än rättslagen, subjektivt fattad. Mot denna
Bieklings deduktion af begreppet rättighet kan anmärkas, dels

’) Jfr Nordling a. a. s. 93, som definierar rättighet såsom »den helgd,
som är förenad med ett rättssubjekts pä ett visst rättsobjekt riktade
förnuftiga intresse till följd af detta intresses öfverensstämmelse med rättslägena
Hen om än rättigheten är en helgd, fäst vid ett intresse, hvilket 1 följd
deraf skyddas, kan man dock icke, i likhet med Jhering, »Geist des
rö-mlschen Kechts», Leipzig 1877, III s. 328 f., karaktärisera rättigheten såsom
ett rätttligen skyddadt intretie, ty det förnuftiga intresset är visserligen den
yttersta subjektiva grunden för, hvarje rättighet, liksom tillfredsställandet af
intresset är rättighetens ändamål, men rättighetens innehåll, d. v. s. följden
af grunden och medlet för ändamålet, är något annat.

2) A. a. II 8. 32 f.

>) A. a. I s. 1 f., 8. 166—172.

4) Jfr med afseende på skilnaden mellan de olika rättigheterna, a. a. II
s. 169—214.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:17:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/skriftliga/0013.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free