- Project Runeberg -  Om skriftliga bevis såsom civilprocessuelt institut /
9

(1887) [MARC] Author: Ernst Trygger
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

9

Så säger Husberg1): »Ordet rättsanspråk lämpar sig vidare till
beteckning ej allenast för fordringsrättigheten utan jemväl för hvarje
annan rättighet så ock för en hvar frihet från förpliktelse2) i
dess -genom lesionen erhållna gestalt.» Att kränkning af en
rättighet verkligen fordras, för att ett rättsanspråk skall kunna
uppkomma, söker Husberg belysa genom att rikta uppmärksamheten på
ekadeersättningsanspråket. Genom den skadegörande handlingen
uppstode en skadeståndsfordran. Denna vore en privat rättighet,
som lederades derigenom, att gerningsmannen icke betalade.
Derigenom uppkomme skadeersättningsanspråket. Med anledning
af detta Husbergs resonnement vilja vi göra en fråga. Månne
skadeersättningsanspråket uppstår först ur en kränkning af
skadeståndsfordringen äfven i det fall, att skadeståndets belopp endast
af domstol kan bestämmas? Vore det så, skulle, då enligt
Husbergs åsigt domen bejakar eller förnekar ett rättsanspråk, den,
som lidit skadan, aldrig kunna få någon ersättning, ty anspråket
uppkommer ju först efter kränkning, d. v. s. efter det den
skade-ffrsättningsskyldige icke betalade det af domstol honom ålagda
beloppet, och åläggandet kunde ske först sedan anspråket
uppkommit. läl^r, för att taga ett annat exempel, då 9 kap. 4 §
Handelsbalken föreskrifver, att då vid försträckning viss dag till
betalning ej är förelagd, eger försträckningsgifvaren söka sitt åter
när han vill, måste Husberg frånkänna försträckningsgifvaren
rättsanspråk på att få betaldt, ända tills försträckningstagaren

’) »Om domens materiela rättskraft enligt svensk ordinär civilprocess»,
Wexiö 1882, a. 12 f.

2) Beträffande Husbeegs antagande, att en persons rättsområdes
makt-innehåll består dels af de särskilda rättigheter, som tillkomma honom, och
dels af hans frihet från förpliktelse, samt att rättskränkningen kan vara
riktad mot såväl en speciel rättighet som mot ofvannämnda frihet, såsom
exempel på hvars kränkande Husberg anför, att någon utan fog utöfvar en viss
begränsad rätt i en annans sak, kan anmärkas, att rättskränkningen af nämnda
frihet från förpliktelse antingen är en maskerad kränkning af en viss
rättighet (i det af förf. anförda exemplet ha vi tydligen en kränkning af
eganderätten), eller ock är den förmenta kränkningen af friheten ett rättsfaktum,
som ger upphof till en sjelfständig rättighet, och det är först dennas
kränkning, som Husberg bort angifva som upphof till rättsanspråket.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:17:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/skriftliga/0019.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free