- Project Runeberg -  Om skriftliga bevis såsom civilprocessuelt institut /
16

(1887) [MARC] Author: Ernst Trygger
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

16

Öfvergå vi derefter till ett fall, då positiv fastställelseklagan
godkänts af den svenska rättsuppfattningen, t. ex. barns yrkande
på att förklaras för äkta, blir frågan, om käranden genom en dylik
rättegång vore i stånd att vinna hvad han afser och behöfver,
såvida det anspråk, som genom fastställelseklagan gjordes gällande,
ginge ut på att svaranden skulle erkänna det rättsförhållandes
existens, som i en dylik process kunde vara i fråga. Ett
erkännande, riktadt på ett rättsförhållandes vara eller icke-vara, hämtar,
som bekant, sin kraft ur den erkännandes förmåga att disponera
öfver det ifrågavarande rättsförhållandet. Saknas åter en dylik
förmåga hos den erkännande, kan erkännandet visserligen, såvida
anledning förefins att antaga, att den erkännande har kännedom
om de fakta, vid hvilka det ifrågavarande rättsförhållandet
knutits af rättslagen, samt derjemte tillräcklig insigt i nämnda lag
för att verkställa en riktig subsumtion, under vissa förhållanden
blifva ett indicium för att nämnda fakta verkligen existerat och i
följd deraf rättsförhållandet uppkommit, men till att fastslå rätte-,
förhållandet för framtiden är det ingalunda i stånd1).

Se vi nu på det rättsförhållande, som uttryckes med att
en person är en annans äkta barn, så behöfver man ej hafva
trängt djupt in i den svenska rätten för att finna, att detta
rättsförhållande icke kan skapas liksom ej heller upplösas genom en
viljeakt af subjekten i detsamma. Ett erkännande omedelbart

’) Detta skäl såväl emot antagandet af fastställelseklagan såsom en »Klage
auf Anerkennung» som ock emot åsigten, att åtminstone det rättsliga intresse

i fastställelsen, som är förutsättningen för fastställelseklagan,
tlllfredsstäl-des genom erkännande, har Wach icke beaktat. Han säger nemligen,
»Hand-buch», s.- 21 n. 22: »Dass bei der Feststellungsklage das »Anerkenntniss, bezw.
(gegeniiber der negativen Feststellungsklage) der »Verzicht» nicht genügt, um
das Drtheil abzuwenden (C. P. O. § 277, 278), erklärt slch daraus, dass hier
die C. P. O. der protokollarischen Feststellung die Eechtskraftwirkung
ver-sagt hat und doch Anspruch auf diese im Kechtsschutzanspruch eingeschlossen
ist.» Hvad Wach här anför såsom stöd för sin åsigt, har endast betydelse,
då erkännandet, resp. uppgifvandet eger förmåga att afgöra saken; d. v. s. då
den erkännande med afseende på det i hvarje fall förevarande
rättsförhållandet eger dispositionsrätt. Der så icke är förhållandet, måste Wachs
argumentation anses mindre tillfredsställande.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:17:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/skriftliga/0026.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free