- Project Runeberg -  Om skriftliga bevis såsom civilprocessuelt institut /
24

(1887) [MARC] Author: Ernst Trygger
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

24

uttalar blott, att käranden har eller icke har ett privaträttsligt
anspråk mot svaranden, som-är moget för verkställighet1).

Då nu käranden gör gällande detta sitt anspråk på rättsskydd
i form af realisation af hans privata rätt mot svaranden, uppstår
spörsmålet om domstolens pröfning, huruvida de materiela
förutsättningarne för detta anspråk 2) verkligen äro tillstädes. Innan’
den kan skrida till en dylik granskning, har domstolen dock, vare sig
ex officio eller på grund af svarandens invändning, att undersöka
huruvida den har att döma mellan dessa parter i denna sak
d. v. s. huruvida ett processrättsförhållande 3) mellan domstolen

’) Jfr Husbebg b. 18 f. Icke utan skäl ogillar Hüsbebg åsigten, att den
kondemnatoriska domen äfven innehåller »en befallning, direkt riktad till
svaranden, afsedd att förmå denne till att prestera, eventuelt riktad till de,
exekutiva myndigheterna att låna käranden sin tvingande makt för att
realisera befallningen». Hvad anginge den förmenta befallningen till svaranden, så
låge den i den rättsats, som fått sig ett konkret uttryck i det
rättsförhållande mellan käranden och svaranden, hvars tillvaro genom domen jakats;
en ytterligare befallning vore obehöflig. Den förmenta befallningen åter till
de exekutiva myndigheterna låge i den lag angående verkställigheten, som
ålägger exekutor att verkställa en dom af beskaffenhet som den i fråga
varande. Detta torde vara Hüsbebgs mening.

Obehöfligheten, enligt svensk rätt af någon befallning 1 domen, vare sig
till svaranden eller till exekutor, torde framgå deraf, att faststäld förlikning
och skiljedom af den i § 46 Utsökningslagen omtalade beskaffenhet gå till
verkställighet, den förstnämnda till och med i samma ordning, som för laga
kraft egande dom är stadgad, utan att det väl kan falla någon in att påstå, att
i’ förra fallet domstolen gifvit eller i senare skiljemännen hafva rättighet
att gifva några befallningar vare sig till den förpliktade eller till exekutor.
För den mo.tsatta åsigtens riktighet utgör t. ex. § 54 Utsökningslagen, hvarest
talas om »dom eller utslag, hvarigenom betalningsskyldighet blifvit gäldenär
ålagdt, lika litet något bevis, som t. ex. uttrycket i Preskriptionslagen § 4
»faitställes fordringen genom dom eller utslag» syftar på en faststälielseklagan

i teknisk mening. Rättsvetenskapen har att taga sig till vara för att
demokratiseras af lagens sätt att uttrycka sig, på samma gång som lagen skulle
förlora sin mjukhet och smidighet för det praktiska lifvet, om den antoge en
rent vetenskaplig snitt.

*) I det följande behöfva vi endast tala om det privaträttsliga
anspråket och detta derför, att så snart detta förefinnes, anspråket på
rättsskydd i form af rättens realisation i regel är tillstädes.

’) Årån af utredandet af processrättsförhållandets begrepp tillkommer
Bülow, »Die Lehre von den Processeinreden und die Processvoraussetzungen»,
Giessen 1868. Utgående derifrån, att processen är ett publikt rättsförhållande

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:17:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/skriftliga/0034.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free