- Project Runeberg -  Om skriftliga bevis såsom civilprocessuelt institut /
34

(1887) [MARC] Author: Ernst Trygger
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

34

öfverensstämmelse icke ådagalägges hafva upphört’). Vill man
ej gå in på det berättigade häri, så har man enligt vår menings
beröfvat rättsordningen dess väsentliga betydelse af -norm för
framtiden samt rättigheten dess karaktär af helgd för det faktiska,
åtnjutandet af det goda, den medför, ty långt ifrån att
skänka-trygghet för framtiden, blir den. vunna rättigheten en eröfring,
som hvarje ögonblick, så att säga, måste göras på nytt, och
rättslagen har knappt hunnit skapa ett förhållande personer
emellan, förr än den faktiska grupperingen af deras inbördes ställning
hotar den vunna ordningen. Med en sådan uppfattning kominer
sjelfva ordet rätts ordning att innebära en tvetydighet och
begreppet r&ttatillstånd att beteckna en momentan händelse.

På grund af de skäl, vi nu anfört, tveka vi ej att fasthålla den
åsigt, vi i det föregående uttalat, att anförandet å kärandens sida
af tillräckliga Bkäl för det anhängiggjorda rättsanspråkets
uppkomst, är det enda, som principielt kan af honom fordras, då han
yrkar realiserandet af nämnda anspråk2). Lika litet som någon
presumtion om rättighetens bestånd på grund af dess uppkomst
erfordras s), lika litet är till anförandet af tilliyllestgörande skäl
för uppkomsten tacite fogadt påståendet, att rättsupphäfvande
eller rättsförändrande fakta ej sedan dess inträffat. Allt hvad

’) Att rättighetens faktiska utöfning kan vara ett rättsfaktum, är härmed
naturligtvis ej uteslutet. En sak är att tillerkänna det faktiska betydelse
såsom blott faktiskt, en annan att erkänna dess rättsbildande förmåga.

2) v. Canstein, »Die ratlonellen Grundlagen des Civilprozesses», Wien
1877, I s. 8 f., kommer till samma resultat, ehuru med olika motivering. Han
säger: »Eb ist m. E. ungenau, wenn man behauptet, dass der Kläger den
Bestånd eines Bechtes anerkannt haben will: Er beansprucht vielmehr allgemein
die Anerkennung der Rechtswirkungen, welche ein bestimmter Rechtssatz an
eine oder mehrere im konkreten Falle eingetretene oder nicht eingetretenè
Thataachen kniipft.»

’) Detta tycks åter vara Wachs mening. Han yttrar sig härom i sina
»Vorträge über die Reichs-Civilprocessordnung», Bonn 1879, s. 157, på följande
sätt: »Die Vertheilung der Beweislast ist Opportunitätsregel. Sie wächst
heraus aus der verniinftigen Erwägftng, dass, wo Zweie streiten und man ihnen
gleichmässig zu Angriff und Abwehr daB Wort verstattet, es billig ist, nicht
dem Einen die ganze Last des Beweises aufzubürden. Daher fordert man
yom Kläger nicht den Nachweis äller Existenzbedingungen des Anspruchs,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:17:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/skriftliga/0044.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free