Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
39
och med anförandet af bestämmelsen i 17 kap. 36 §
Rättegångsbalken: »Känd sak är så god som vittnad». Erkännandet
betraktas här således som ett bevismedel, och då lagen icke
undantager civila mål, är det efter hela uppställningen af 17 kap.
fullkomligt tydligt, att erkännandets egenskap af bevismedel icke
blott i brottmål utan äfven i civila mål varit den, hvilken
lagstiftaren skänkt någon uppmärksamhet och ansett vara af någon
betydelse. 1734 års lag har alltså utgått derifrån, att bestridandet
af de af motparten åberopade fakta icke är något nödvändigt
vilkor, för att dennes bevisskyldighet skall inträda.
Bevisskyldigheten är enligt nämnde lag en skyldighet emot domaren, ej
emot vederparten, ehuru visserligen ytterst föranledd af dennes
intresse.
Men om således denna lagstiftarens uppfattning af
be-stridandets förhållande till bevisskyldigheten skönjes genom
bestämmelsen om erkännandet såsom bevismedel och saknaden af
stadgande angående detsamma i någon annan egenskap, är det
å andra sidan sjelfva denna uppfattning, hvarifrån 1734 års
lag utgått i sin bevislära, som lyfter slöjan ifrån de motiv, som
föranledt lagstiftaren till att, på sätt som skett, behandla
erkännandet; den förklarar nemligen, hvarför 1734 års lag måste
betrakta erkännandet uteslutande såsom bevismedel. Insigten häri
lemnar en god ledning, huru lagskiparen för närvarande har att
förfara, då han står inför ett erkännande i ett civilt mål. Do-
ionist är knuten, för hvilka käranden är bevisskyldig; detta för att öka
be-grlpllgheten af bela den föreg&ende framställningen. I det följande komma
t! helt allmänt att behandla parti bevisning för en omständighet, hvarför
han (eventuelt d. v. g. om den bestrides) är bevisskyldig, då ju hvad som
gäller om kärandenB bevisning i ofvanstående punkt, äfven gäller om den
berisskyldighet, som i öfrigt kan åligga honom, liksom ock om Bvarandens
’bevisning för de moment i hans Invändningar*, för hvilka han är bevigskyldig,
samt i öfrigt med afseende på den bevisskyldighet, som kan åligga honom.
Att i vissa fall käranden och svaranden äro bevisskyldiga för af dem bestridda
omständigheter, rubbar icke det förda resonnementet, ty i dessa fall eger
motpartens påstående, vare sig det skett uttryckligt eller framgått af
omständigheterna i målet, samma betydelse för bevisskyldighetens inträdande, som
andars tillkommer bestridandet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
