Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
46
upptäcka och i processen göra sig till godo någon källa, hvarur
han kan vinna en grund för sin öfvertygelse om bevistemat. I
mannen huru mycket »om helst, dess förmåga att Sfeertyga domaren om det
erkändas sanning m&ste i regel vara betydligt mindre, än om det ntgätt från
den om saken personligen kunnige parten.
Af hvad rt nn gjort gällande mot Lagberedningens ställning i frågan,
torde tillräckligt framgå, att framtiden skulle komma att gäcka Beredningen»
förhoppning, att domaren skulle lyckligt lösa den åt hans pröfning af
omständigheterna i hvarje särskildt fall- hänskjutna frågan om det qvalificerade
erkännandets s. k. delbarhet eller odelbarhet, »såvida han fasthölle strängt
de bestämningar, som ligga å ena sidan i erkännandets begrepp öch å den
andra i naturen af den rättshandling erkännandet afser». Erkännandets 1 en
på Beredningens förslag grundad lag sammanblandade dubbelnatur skulle
göra domaren fullkomligt rådvill, då han skulle lösa den stora uppgift,
lagstiftaren satt honom före. Hvad nu angår lösningen af spörsmålet angående
det qvalificerade erkännandets delbarhet eller odelbarhet, är här ej platsen
att under granskning af andras åsigter försöka sig på en sådan. I största
korthet vilja vi emellertid antyda, huru vi tänkt oss saken. Utgår man
derifrån, att bestridande är nödvändigt för bevisskyldighetens Inträdande, så är
det tydligt att, så snart ett qvallficeTadt erkännande afgifvits, motparten icke
behöfver prestera något bevis för de erkända omständigheter, hvarför han är
bevisskyldig, under det att den, som afgifvit nämnda erkännande, derest hans
i erkännandet intagna faktiska uppgifter, för hvilka han är eventuelt
bevlg-skyldig, bestridas, derför måste prestera bevis. Denna fördelaktiga ställning
för motparten varar emellertid endast så länge, tills den erkännande förklarar
sig återkalla sitt erkännande, såvida vederparten ej Till tåga äfven dè för
den erkännande fördelaktiga uppgifterna såsom- sanna. Nu gäller det att
afgöra, om den erkännandes vederpart kan hindra återkallelsen utan att
uppgifva sitt eget bestridande. I den mån erkännandet är en disposition, anse
vi honom ej kunna göra det, ty, i det qvalificerade erkännandet, såsom
disposition, rättshandling, viljeförklaring betraktadt, måste anses ligga, att den
erkännande förbinder sig att ej bestrida de i erkännandet ingående fakta,
för hvilka motparten är bevisskyldig, så länge (icke såvida) denne ej bestrider
de i samma erkännande ingående fakta, för hvilka den erkännande är
bevisskyldig, I och med motpartens förklaring, att han bestrider dessa senare
omständigheter, har således det qvalificerade erkännandet förlorat sin
verkan som disposition. Men det är dock icke dermed alldeles betydelselöst, ty
det har qvar sin betydelse af bevisdatum, visserligen närmast för de
omständigheter i det samma, för hvilka den erkännande loke var bevisskyldig. Hvad
verkan återkallelsen har på erkännandet i denna egenskap har domaren, i
den mån fri bevispröfning gäller, att afgöra. Möjligen behöfs intet särskildt
motbevls, såvida nemligen erkännandets beviskraft i föreliggande fall icke
förmådde verka på domaren öfvertygande; under alla omständigheter behöfs
Icke starkare bevis än som förmår rubba en dylik genom erkännandet hos
domaren uppkommen öfvertygelse. Utgår man åter Ifrån att bestridandet
icke är väsentligt för bevlsskyldlghetens inträdande, hvarifrån den bevis-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
