- Project Runeberg -  Om skriftliga bevis såsom civilprocessuelt institut /
52

(1887) [MARC] Author: Ernst Trygger
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

52

tagit detta faktum, eger domstolen i denna sin iakttagelse en grund
för sin öfvertygelse, att faktum är sådant det af domstolen
iakttagits; visserligen blott sannolikhet’) men en sannolikhet, hvilken
är den största möjliga, som kan ernås beträffande ett faktums
tillvaro. Är det åter icke möjligt för domstolen att sjelf
iakttaga det faktum, på hvars existens det bestridda påståendet går
ut, måste domstolen nöja sig med att iakttaga ett annat faktum,
från hvilket domstolen kan sluta till att det omedelbart relevanta
faktum existerat eller existerar; en omedelbar domstolens
iakttagelse (eller ett obestridt lemnadt faktum) är alltid början i
hvarje beviskedja. Vi skola pröfva riktigheten af det sagda på
tvenne exempel, det ena ett vittnesbevis, det andra ett
indiciebevis i den vanliga meningen. A. och B. som höras inför
domstolen såsom vittnen, berätta efter aflagd ed, att de sett K:s häst
dö den 1 Juni 1886. Huru resonnerar nu domaren, inför hvilken
dessa vittnesmål aflagts för att styrka, att K:s häst aflidit på den
uppgifna dagen? Hans resonnement är följande, om vi tänka det
underförstådda utfördt: Jag har hört A. och B. inför domstolen
aflägga nyssnämnda vittnesmål, alltså är jag öfvertygad, att de
verkligen aflagt desamma. Och då personer af A:s och B:s karaktär under

skymt af misstroende komma att hvila på domaren, hvilken sålunda i
allmänhetens ögon komme att förlora den opartiska ställning, han till
tvistefrågan bör intaga. Beträffande det skäl. för Hbuslbrs åsigt, att särskildt
vid fri bevispröfning domaren ovilkorligen och rent af omedvetet skulle ledas
af sin enskilda kännedom af saken, är detta för visso träffande bemött af
Wach, då han (»Vorträge», s. 155) säger: »Aber Zweierlel 1st es, dieses
Un-kontrolirbare als unvermeldlich dulden oder die Verwerthung eigener
Wis-senschaft in umfassendster Weise gestatten». Fullt vederlagdt tro vi
emellertid detta skäl först bli derigenom, att en domare som besitter dylik
kännedom om 9aken, förklaras jäfvig.

’) Då v. Canbtein 1 Bdbchs Zeitschrift s. 322 säger, att man genom
omedelbar iakttagelse vinner visshet om det iakttagna, oaktadt han strax
förut förklarat visshet blott då vara tillstädes, när >die Möglichkeit der
Un-wahrheit der Behauptung absolut ausgeschlossen ist>, så visar han sig
dermed blind för de faktiska förhållandena. Grunden till denna hans åsigt torde
ock vara, att han tror sig endast på den vägen kunna ådagalägga
otillåtllg-heten af att inför en domstol föra bevis emot riktigheten af hvad domaren,
förklarat sig sjelf hafva iakttagit.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:17:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/skriftliga/0062.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free