- Project Runeberg -  Om skriftliga bevis såsom civilprocessuelt institut /
62

(1887) [MARC] Author: Ernst Trygger
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

62-

Huru ställer sig nu 1734 års lag till den i det föregående
gjorda utredningen af den juridiska bevisningens natur?

I fråga om företrädet af domarens egen iakttagelse af det
omtvistade framför hvarje annat bevismedel öfverensstämmer 1734
års lag fullkomligt med hvad sakens natur fordrar. Ja nämnda
lag går till och med så långt, att den underlåter att upptaga
domstolens syn såsom ett särskildt bevismedel,, utan betraktar
denna såsom stående öfver och utom bevisningen. I de få fall
då lagstiftaren fäst särskild upppmärksamhet vid detta sätt för
sanningens utforskande inom civilprocessen, betraktar han
detsamma såsom ett särskildt rättegångssätt. Liksom
sakkunnig-beviset i regel uteslutits från bevismedlen derför, att mål, der
dylikt ansågs behöfligt, hänvisats till specialdomstolar, hvilkas
ledamöter egde den erforderliga sakkännedomen, betraktades de
domstolar, hvilka upptogo syn, i viss mån såsom ett särskildt slag
af domstolar. Så t. ex. talas i 14 kap. Jordabalken om att rätt.en
i tvister om egor och bolstada skäl kunde döma till häradssyn,
hvilken visserligen hölls af häradsrätten sjelf, men dess egenskap
af sjelfständig domstol fick sitt uttryck i att synedomen skulle
• vid synen, ej på tinget, afsägas. Hvad angår missnöje öfver domen,
så var föreskrifvet, att detsamma på vanligt sätt skulle fullföljas
genom vad till lagmansrätten, hvilken, om så nödigt pröfvades,
dömde till lagmanssyn, hvarvid nästa uthärads nämnd skulle biträda
lagmannen. Något vad mot dess dom var ej tillåtet, utan enda
utvägen var att söka konungen om riddaresyn 1). Och i 25 kap. 10 §
Rättegångsbalken stadgades, att konungen egde förordna en af
sina och rikets råd etc. natt syna det, som tvist är om, och dom
der öfver fälla». Af dessa bestämmelser synes oss otvetydigt
framgå, att hvad synerätt förklarat sig hafva iakttagit icke kunde
vid samma rätt motsatsbevisas, ja att det inför högre instans endast
genom en af den högre rätten gjord iakttagelse kunde
vederläggas. Då riktigheten af häradssynens iakttagelse kunde
ifrågasättas, synes, oss nemligen lagmansrätten ha måst pröfva ny syn

’) Huru detta numera är ändradt, se Kongl. Förordningen den 18 Äpril 184.9.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:17:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/skriftliga/0072.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free