- Project Runeberg -  Om skriftliga bevis såsom civilprocessuelt institut /
63

(1887) [MARC] Author: Ernst Trygger
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

63-

nödig, och riddaresywen var det enda medlet, hvarigenom
lagmanssynens oriktighet kunde ådagaläggas. Dessa syner afsågo
ock närmast omedelbart relevanta fakta l) i den förevarande
rättegången. Domstolens iakttagelse af medelbart relevanta fakta hade
lagstiftaren så mycket mindre "anledning att särskildt rikta sin
uppmärksamhet på, som indiciebeviset af 1734 års lag tillmättes
en så underordnad betydelse. Att emellertid ingen af domstolen
gjord iakttagelse inför den domstolen kunde vederläggas, torde
framgå af stadgandet i 14 kap. 6 § Rättegångsbalken: »Hvad son»
vid muntligt förhör uppskrifves, det skall för parterna uppläsas,
om de det äska, eller rätten det nödigt finner: kännes då parten
ej vid det, som skrifvet är, hafve rätten vitsord att säga, hvad
taladt och svaradt var». Detta lagrum afser visserligen endast ett
specielt fall, men 1734 årB lagstiftare älskade icke att uppställa
allmänna satser, utan dessa måste framdragas ur lagens
bestämmelser för konkreta fall, och i förevarande fråga torde man utan
tvekan kunna anse nämnda stadgande såsom ett Httryck för en
af lagstiftaren hyllad allmän grundsats. Två möjliga
invändningar mot berättigandet af ett dylikt förfarande anse vi oss dock
böra bemöta. Den ena kunde hämtas ur bestämmelsen i 17 kap.
28 § Rättegångsbalken, att domaren »bör vittnens utsagor noga
uppskrifva låta och i parternas åhöro uppläsa, att vittnen må sig
förklara, om deras ord och mening rätteligen fattade äro, oeh
varde sådant derhos infördt». I uppmaningen till domaren att
noga uppteckna vittnesmålen samt i vittnenas rätt "att förklara,
om deras ord riktigt uppfattats, kunde man vilja se ett
underkännande af domstolens iakttagelse, der denna ej af vittnena
godkänts. En dylik slutsats är emellertid oberättigad.
Uppmaningen till en noggrann uppteckning förklaras tillräckligt af det
stränga straff, som enligt 17: 18 Rättegångsbalken träffade den,
som bar falskt vittnesbörd, liksom ock af straffbestämmelsen i
§ 27 för den, som »förtiger något, som han vet till upplysning

’) Dermed voro I förevarande falUikstälda fakta, som lemnade en
prsesum-tio" inris för det omedelbart relevanta faktum.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:17:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/skriftliga/0073.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free