- Project Runeberg -  Om skriftliga bevis såsom civilprocessuelt institut /
66

(1887) [MARC] Author: Ernst Trygger
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

66-

förklaringsgrund deri, att med afseende på de i fråga varande
faktiska omständigheterna ny iakttagelse var möjlig. Der åter,
såsom fallet är vid en inför den lägre instansen inträffad,
öfvergående tilldragelse t. ex. en parts yttrande, ett vittnes utsaga,
ny iakttagelse af det omtvistade faktum icke är möjlig, faller
tydligen ofvannämnda inskränkning; och för den, som bestrider
riktigheten af underrättens iakttagelse, står det öppet att med alla
i lag erkända bevismedel ådagalägga, att det i fråga varande
faktum förhållit sig annorledes.

Den nu gjorda utredningen torde till fullo hafva ådagalagt
riktigheten af vårt påstående, att 1734 års lag med afseende på
betydelsen af en af domstol gjord iakttagelse i förhållande till
öfriga bevismedel står på en ståndpunkt,- som reelt, om än icke
formelt, till fullo motsvarar hvad sakens natur bjuder. Men
härmed är ock öfverensstämmelsen slut. Fröet härtill kunde man
redan skönja vid synebeviset. Synen ansågs ju ej såsom ett
särskildt bevismedel utan såsom ett särskildt rättegångssätt.
Domstolens egèn iakttagelse af factum probandum uppfattades icke
såsom ett medel för domstolens öfvertygelse om detta faktums
existens, utan såsom sjelfständigt ändamål. Bevisningens uppgift
blef derföre icke att öfvertyga domaren utan att skaffa honom
surrogat för den egna iakttagelsen. Vittnesbeviset måste under sådana
förhållanden komma att intaga hufvudsätet ibland
bevismedlen-Vittnena hade ju sjelfva iakttagit factum probandum och de, så
att säga, gåfvo domaren sin iakttagelse. Hvilket lämpligare
ersättningsmedel för den egna iakttagelsen än andra personera
iakttagelse kunde man väl tänka sig? Denna synpunkt gaf ock
det egna erkännandet och i viss mån partseden deras framstående
ställning. Part hade i regel personlig kännedom om det
omtvistade faktum; ett erkännande eller en fyllnadsed återgaf ofta hans
egen iakttagelse, liksom en underlåten värjemålsed antydde, att
han ej med godt samvete kunde förneka sin kännedom om saken.
Öfrig a bevisdata (med undantag af skriftliga bevis, hvarom i det
följande), hvilka icke bragte till domarens kännedom någons iakt-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:17:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/skriftliga/0076.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free