- Project Runeberg -  Om skriftliga bevis såsom civilprocessuelt institut /
68

(1887) [MARC] Author: Ernst Trygger
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

68-

omständigheterna och liknelserna voro. Inom vittnesbeviset åter
användes begge utvägarne. De jäfviga vittnena uteslötos.helt och
hållet, utom i två fall. Det ena är det i 17 kap. 9 §
Rättegångsbalken nämnda; det andra stadgades i 8 § samma kap., sådant
detta lagrum ursprungligen lydde. Den tanke, som genomgår
sistnämnda bestämmelse, synes oss fullt riktig i en
rättegångsordning, hvilken, i likhet med den svenska, icke är helt och hållet
beherskad af legal bevisteori. Ett jäfvadt vittne har inför
domstolen aflagt vittnesmål; då jäfvet sedan befinnes lagligt, är
dermed dess utsaga ingalunda utplånad. Då man således ej kunde
göra det skedda ogjordt, fick domaren fri pröfningsrätt, naturligtvis
sålunda begränsad, att han icke kunde uppskatta en dylik utsaga
till samma värde som ett ojäfvigt vittnes berättelse. Genom
Kongl. Kungörelsen den 7 Januari 1830 har emellertid denna
riktiga ståndpunkt lemnats. Lagrummet gifver emellertid äfven
nu domaren rätt till en fri bevispröfning, men under det att enligt
8 §:s ursprungliga lydelse denna pröfningsrätt tillkom honom i
fråga om ett bevismedel, som enligt lagens stadganden i öfrigt
skulle hafva helt och hållet förkastats, gäller denna rätt numera
ett fall, då domaren, derest bemälda stadgande ej funnits, skulle
hafva haft framför sig ett vittnesmål af beskaffenhet, att det legala
värdet på detsamma varit tillämpligt. Lagen utgår nemligen
derifrån, att hvar och en är ojäfvig, om hvilken det ej tillfullo
styr-kes, att jäf mot honom förefinnes 2); enligt förevarande lagrum åter
eger domaren pröfva, hvilket bevisvärde skall tillkomma vittnets
utsaga, då jäfvet visserligen ej kan med fullt bevis fästas, men
skäl eller omständigheter företes, som det jäf styrka. Denna

tåren skulle ansett indicier otillräckliga för att ställa en anklagad under
framtiden.

’) Hafva parterna med domarens medgifvande uppgifvit jäf, behandlas
vittnet såsom ojäfvigt. Jfr 17 kap. 14 § Rättegångsbalken.

2) Detta framgick tydligen af 17 kap. 8 § Rättegångsbalken i dess
ursprungliga lydelse, men är ock klart deraf, att man ansett det nödigt att i
§ 7 från vittnesmål utesluta »okänd och främmande, innan man om dess frejd
kunnig varder».

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:17:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/skriftliga/0078.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free