- Project Runeberg -  Om skriftliga bevis såsom civilprocessuelt institut /
75

(1887) [MARC] Author: Ernst Trygger
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

75-

hvilken han är bevisskyldig, kunna svårligen finna någon
egendomlighet deruti, att lagen vid fullt legalt bevis för och emot ett
faktums existens låter, derest bevisen äfven in concreto äro
jemngoda, dens bevis gälla, mot hvilken angreppet i den
ifrågavarande rättegången är riktadt.

Så långt den legala teorien nådde, gälde således
motsatsbeviset 1), och plats saknades2) för motbeviset, men i samma
mån domarens fria pröfning fick afgöra, när en sak kunde anses
bevisad, trädde motbeviset fram och intog sin tillbörliga plats’).

1734 års lag kände derför äfven motbeviset, och då nu
praxis allt mer och mer begränsade den legala teoriens
makt-område, blef häraf en följd, att motbeviset fick en allt större
betydelse. Ja, man torde ha kommit ända derhän, att man
förlorat insigten i motsatsbevisets nödvändiga samband med det
legalt fullständiga hufvudbeviset samt motbevisets uteslutande
tillämplighet, då frågan om den förda bevisningens resultat är
öfverlemnad åt domarens fria pröfning. Detta förhållande torde
vara orsaken till att man ansett, att, om tvenne vittnen intygat
ett faktums existens och ett vittne dess icke-existens, man då
ej varit af 29 §:s bestämmelse bunden att anse saken bevisad.
Vidare är deri ock att söka förklaringsgrunden dertill, att man
kunnat påstå, att ett erkännande af beskaffenhet, som i § 36

’) Sålunda om på grund af lagens stadgande en viss sak skall
presu-meras, rubbas denna presumtlon endast genom ett motsatsbevis.
Presum-tlonen Innebär ju,, att saken skall gälla såsom bevisad, d. v. s. domaren
behöfver icke vara öfvertygad om dess existens för att taga den för god; ett
motbevis är derföre här otänkbart, ty en måttstock för dess behöfliga styrka
saknas. Hurn skall man kunna rubba en öfvertygelse, som kanske ej är
tillstädes? En annan sak är, att lagstiftaren i vissa fall kan förklara ett
sannolikhetsbevis af motsatsen tillräckligt, men äfven det är ett hufvudbevls,
intet motbevis.

2) Detta gälde äfven i det fall, då parte na bevisning gick ut på att
-visa, att de af motparten använda bevismedlen Icke hade den i lagen
föreskrifna beskaffenheten.

9) Det är emellertid endast i abstraktionen, som man i samma instans
kan skilja motbeviset från det lyckligen förda hufvudbeviset, ty der den fria
bevispröfnlngen gäller, afgör domaren, först sedan bevisen såväl för som emot
blifvit förda, om saken kan anses bevisad eller ej.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:17:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/skriftliga/0085.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free