Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
80-
C. P. O. har derför icke heller, då den skulle gifva vissa
stadganden i fråga om urkundsbeviset, ansett sig kunna utgå ifrån
ett så vidtomfattande urkundsbegrepp, utan . har begränsat sina
stadganden till att gälla blott skriftliga urkunder’). Dermed
synes tyska lagen förstå hvarje skriftlig handling, oberoende af
om utfärdaren vid dess upprättande särskildt afsett att skapa ett
bevismedel eller om han begagnat den skriftliga formen blott
för att objektivera sitt uttalande. Mellan dessa båda slag af
skriftliga handlingar förefinnes emellertid en betydlig skilnad,
som icke saknar vigt, då man skall afgöra derå» beviskraft.
Endast med det förra slaget af skriftliga handlingar kunna
karf-stocken, rå och rör etc. jemföras, ty endast nämnda handlingar
äro bestämda att tjena som bevis. Sant är visserligen, att hvarje
skriftlig handling kan tjena som bevis, men detta hindrar
tydligen ej, att utställaren genom dess utfärdande endast kan hafva
afsett att afge en förklaring, utan att i någon mån fästa sig vid
skriftens förmåga att tjena som bevis, vare sig för förklaringens
afgifvande eller för något annat faktum. Orsaken dertill, att man
ej hållit i sär dessa olika slag af skriftliga handlingar, synes oss
vara den ofta hörda, innehå^lsfattiga definitionen på urkund, att
det är ett föremål, åskådliggörande eller afsedt att åskådliggöra
en tanke. Med denna definition blir onekligen hvarje skrift2),
som innehåller något, en urkund; men ett dylikt urkundsbegrepp
kan af det skäl icke antagas, att inom rättens område det i regèl
icke 9,r blotta tanken utan först den objektiverade tanken3), hvars
’) Jfr. Hahn a. a. s. 320. Motiven till C. P. O. säga: »Die Bestimmungen des
Entwurfs tiber den Urkandenbeweis beziehen sich nur auf die tchriftlichen
Urkunden. Abweichend von anderen Gesetzen (preuss. A. G. O. I 10 § 164, Code civ.
art. 1333, Württemberg Art. 668, Bayern Art. 394) geschieht nichtRchriftlicber
Urkunden, wie Denkmäler, Kerbhölzer und ähnlicher Beweismittel, keine
Erwä-gung. Die Wiirdigung Bolcher Beweismittel bleibt nach dem Grundsatze des §
249 (§ 259 i C. P. O.) Gegenstand des freien richterlichen Ermessens.»
’) Jfr Wetzell, »System des ordentlichen Civilprocesses», Leipzig 1878,
8. 221. Se ock Renaud, »Lehrbuch des gemeinen deutschen Civilprocessrechts»,
Leipzig 1873, s. 316 f.
a) Jfr Bueckhard, »Die civilistischen Präsumtionen», Weimar 1866, s. 249:
»Die Erklärung ist demnach das, was bei der Frage, ob ein Wille existent sei,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
