- Project Runeberg -  Om skriftliga bevis såsom civilprocessuelt institut /
95

(1887) [MARC] Author: Ernst Trygger
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

95-

Att sjelfva intyget af konsul eller beskickning är en inländsk
offentlig handling, underkastad reglerna för dylika handlingar,
torde vara lika uppenbart, som att frågan om nämnda intygs egen
äkthet måste vara klar, innan domaren kan vända sig till
pröfningen af den utländska handlingens riktighet.

Af hvad i det föregående yttrats om såväl den inländska
som den utländska handlingen, hvad angår frågan om deras
äkthet, torde med full tydlighet framgå, att äkthetspresumtionen
endast kommer en offentlig handling till godo, som i original
förelägges domstolen. Endast då domaren sålunda blir satt i
tillfälle att iakttaga sjelfva handlingens såväl form som innehåll,
kan han med full säkerhet bedöma, om förutsättningarne för
presumtionen äro tillstädes. Om åter den offentliga handlingens
form och innehåll icke omedelbart komma under domarens ögon,
utan han öfvertygas om deras beskaffenhet genom en afskrift
eller andra personers utsagor, bortfaller äkthetspresumtionen.
Detta är inest uppenbart i det fall, då domaren genom en
muntlig utsaga skall vinna en öfvertygelse om handlingens
beskaffenhet. Innehållet kan möjligen fullt troget återgifvas för honom,
formen deremot icke. Att hvarje särskild föreskrift i fråga om
denna är iakttagen, kunna vittnen visserligen intyga; intrycket af
det hela, hvilket kan vara tillräckligt att hos domaren uppväcka
öfvertygelsen om sannolikheten af handlingens falskhet, är
emellertid beröfvadt domaren. Detsamma gäller ock, ehuru icke i
likà stark grad, om en afskrift, den må i öfrigt vara huru
tillförlitlig som helst. Äfven om afskriften är gjord eller bestyrkt
af offentlig myndighet, är domaren ej bunden af
äkthetspresumtionen i fråga om originalet, utan han har fri pröfningsrätt,
hvadan resultatet kan bli, att han utan ytterligare bevis antager
eller icke antager originalet såsom äkta. Endast i det fall, att
afskriften är gjord af samma myndighet, som utfärdat originalet,
synes domaren vara skyldig att anse originalet vara äkta under
samma förutsättningar, som om det sjelf framlagts. Beträffande
åter det å’afskriften befintliga intyget om afskriftens likhet med

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:17:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/skriftliga/0105.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free